I tre veckor har varje vecka överträffat den tidigare men försämring av undertecknad. Jag vill kunna sjunga som Timbuktu, the botten is nådd. Var är du botten?

Jag hade en kollega på besök i veckan på en kopp kaffe. Jag måste framstått som närmast manisk. Jag sprudlade, pratade och fixade för att sedan däcka resten av dagen. Energin kan liksom inte styras eller portioneras ut allt, allt förbrukas på en timme. Det är allt eller inget. Tröttsamt.

I natt undrar jag om jag sovit över huvudtaget. Jag känner mig bakfull och hela kroppen värker. J hann leta efter vattensslangen i sängen och vakna ytterligare två gånger innan jag ens började gå ner i varv.

Och sen det här klagandet som jag håller på med, det är jag också så oerhört trött på…

Något som jag inte är trött på är alla fina blommor som jag fått. De skänker glädje varje dag.

image

image

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know