Igår så tog jag en lång promenad och med den kom lite extra energi. Med den extra energin så handlade jag, bakade Kärleksmums, lagade mat och satte ihop en liten Ikeamöbel. Det skulle jag inte ha gjort. Så snart Johan kom hem från träningen började en del av högra synfältet försvinna. Först var det stort som en ostbåge, liksom en ostbågsformad blurr på objektet som jag för tillfället kollade på. Mestadels J. Han såg väldigt knasig ut med bara en halv näsa och utan höger sida av kinden. Sedan växte området till att innefatta nästan hela högra sidan. Jag behöver inte säga att det var läskigt, det förstår ni. Jag försökte greppa en slev med en hand jag inte såg. Konstig känsla. Efter en timme kom synen tillbaka och då fick jag lite pulserande ont i huvudet. Idag har jag väldigt ont i huvudet och en låsning i ryggen.

Kontentan av det hela är att jag behöver ta det lugnare och min fantastiska kropp säger ifrån på det mest övertydliga sätt. Jag antar att det är rätt åt mig så dum som jag har varit i vår kommunikation.

I övrigt är det mycket funderingar på hur jag ska få på mig skinnet och bli människa igen. Den frågan har inget svar för närvarande men det löser sig säkert så småningom. Tillsvidare njuter jag av blommorna som mina kollegor skickade till mig.

20130206-131959.jpg

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • Malin

    Oj jag hade missat vad som hänt, känns dumt att inte ha kommenterat förrän nu! vill bara skicka en kram och att jag håller tummarna att du känner dig bättre snart! Tag hand om dig!

  • Sofia

    Stor styrkekram!!!!

  • Karolina

    Tack Malin! Jag uppskattar omtanken. Hoppas du mår bra och att ni njuter av huset:)

  • Karolina

    Tack Sofia! Kram