Som jag skrev är jag en förträfflig förare. Jag vill göra två tillägg till mitt tidigare inlägg om idioter i trafiken. Alla trafiksituationer förutsätter tvåfilig motorväg.

1. Om du ligger i ändan på min bil och vill köra om och jag flyttar på mig, då skall du fasen trampa plattan i botten. Om jag går ur min väg för dig då skall jag slippa bromsa för att du helt plötsligt inte har så bråttom att komma förbi.

Ni ser situationen framför er va? Jag brassar på som vanligt. Blådåre kommer snabbt bakifrån och jag lägger mig i högerfilen i en liten lucka. För att vara snäll. Blådåren gasar inte och jag blir tvungen att bromsa för bilen framför mig.

2. Om du sedan länge gör en omkörning och en blådåre kommer bakom och trycker på så tycker inte jag att du ska gasa. Puttra om i din takt. Däremot om jag påbörjar  omkörning men du i din lilla pluttebil bestämmer dig för att slinka före mig med minimal marginal, då bör du gasa. Att liksom tränga sig in i en omkörningsfil och sedan lägga sig och puttra funkar inte. Skillnaden är att den ena har planerat sin körning och den andra försöker tränga sig men kör en bil utan motor som inte lämpar sig för snabba ideér.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • Carro

    Alltså ursäkta om jag skrivit det här innan, men nu kom jag att tänka på det igen så…. När jag kör till och från jobbet är det en lång 70 sträcka. Precis innan är det 50. Två scenarier sker då i mitt huvud, som båda går ut på att jag skulle vilja uppfinna någon sorts apparat som gjorde det möjligt att skicka meddelanden till bilisten framför eller bakom. Meddelande alternativ 1: “Det är faktiskt 70 här”, riktar sig till bilisten framför som alltid kör i 55. På en väg som är omöjlig att göra säkra omkörningar. Meddelande alternativ 2: “Det är faktiskt 70 här”, riktar sig till bilisten bakom som ligger i min bagagelucka och hetsar, trots att jag kör i 73.

    Sjukt hur mycket tid man kan lägga på trafikfunderingar ;)