Är det inte dags att vi bojkottar kvällstidningarna? Om vi läser dem, gör det inte oss till gamar i andras olycka?

Jag är själv beroende av aftonbladet.se, jag älskar skvallerblaskor, men vad gör det för gott att läsa om andras olycka?

Jag har lyssnat till Johannes Brosts sommarprat, jag har läst Malin Berghagens inlägg på Facebook och läste precis en “artikel” om Lena Endres skilsmässa på Aftonbladet.se. I slutet av texten har aftonbladet skrivit att Lena Endre och Rikard Hobert upprepar att de inte kommer kommentera detta då det är deras privatliv. Det betyder att de alltså redan sagt att de inte vill kommentera det. Ändå fortsätter reportrarna att jaga dem. Aftonbladet har begärt ut handlingarna från tingsrätten, handlingar som visserligen är officiella, sedan bygger de en hel “artikel” på skilsmässoansökan som avslutas med att paret inte vill kommentera händelsen. Är inte det äckligt? Jag undrar hur reportrarna hanterar sin egen del i detta? Dövar man samvetet med att det är ens uppdragsgivare som får ha de moraliska betänkligheterna? Jag vet inte.

Från och med nu byter jag till Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan, som inte riktigt har kommit upp i den sensationslystnaden som kvällsblaskorna har. Hur ställer ni er i frågan?

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • Karolina

    So far so good! Jag har klarat mig utan ab.se heeela dagen!