Det finns en tjusning med att vara krasslig. Alltså när man är krasslig, men inte sjuk in i fördärvet. Förkyld och sängliggande men inte feberyrande. Tillräckligt för att kunna läsa och varva läsandet med vila. Tillräckligt för att orka åka och köpa take away och se en film. Så har dagen förflutit och kanske just därför har jag glömt att blogga. Imorgon blir det andra bullar, huset skall städas, det ska handlas och blommor ska plockas. Jag bara hoppas att de bullarna verkligen kommer för en dags vila är nog allt jag orkar med. Det tar på krafterna att vara krasslig.

Posted in Livet
Share this post, let the world know