Ibland är det så lätt och ibland är det så svårt, det här med presenter. Bröllopspresenter i synnerhet. Ett bröllop är ju once in a lifetime, och presenten ska ju på något sätt spegla det. Klart man kan få lite prestationsångest.

I fredags gick jag som bekant på frukostklubben i Helsingborg. Linda Bengtzing, Wille Crafoord och Christer Sandelin gick in med en gitarr och rev av några låtar för att promota Hovturnén. När Linda tog de första tonerna av “Jag ljuger så bra” så började hjärnan spinna loss. Bruden älskar schlagar…hela brudens familj verkar lika tokiga i schlager…vi missar Eurovision på lördag…tänk om Linda kan spela in en grattishälsning till Tobbe och Amalia…tänk om vi ska ge dem biljetter till Hovturnén och ta med hela kompisgänget…sagt och gjort. Presenten överlämnades efter att vi sjungt vår egen version av La Dolce Vita till brudparet och nu har vi något att se fram emot i slutet av sommaren också.