Hej vänner,
Jag sitter här på min kammare och vidareutvecklar min konkurrensanalys och marknadsplan. Nu ska den läsas av fler än mig så den måste bli lite snyggare och tydligare.

Alldeles nyss gick AIK klacken förbi här utanför med sjuttioelva poliser, piketen, ridande poliser och filmande poliser. I kväll möter HIF AIK och HIF blir Svenska mästare i fotboll. Som att jag bryr mig. Jag är verkligen inte intresserad av fotboll men nu när något stort händer i staden, så får jag ångest över mitt eget ointresse. Jag känner mig som en dålig medborgare. Det känns lite som min stolthet över staden borde svämma över, jag borde ut och springa och jubla på gatorna som folket gör, men jag kan inte tänka mig något värre denna söndag.

Av erfarenhet(från när Malmö FF vann och jag bodde i den staden) vet jag dock att det är en sådan stämning att till och med jag skulle kunna känna stolthet över laget och staden. Det blir som någon form av gruppsykos som drabbar människor inom idrotten och den kan få folk att göra vad som helst. Det är väl därför det går åt pipan ibland på fotbollsmatcherna men det är nog också därför som tusentals människor kommer samlas på Stortorget i kväll och skratta, jubla och kanske fälla en tår tillsammans. Hårstråna kommer resa sig kollektivt och de samlade kommer känna en enorm stolthet och glädje. Men jag sitter hemma och får dåligt samvete.

Jourhavande psykolog, någon hjälp att få?

Posted in Livet
Share this post, let the world know