Hej vänner,

Jag sitter på tåget mot Stockholm och ser en ung tjej sminka sig. Ögonbrynen målas, det les mot spegeln, mörk ögonskugga mot inre fransraden, rouge, och så mascaran. Den klassiska mascaraminen, man ser för rolig ut. Långt ansikte och öppen mun. Varför skriver jag om detta?

Jo, jag tänker på när jag själv var i den åldern, oron, ångesten, passa in, vara snygg, vara bra och alltid var alla människor bättre, snyggare och roligare. Alltid jämförelsen med vad jag inte var.

Tack och lov att åren går, för som en läkare sa när jag var 22, det blir lättare när du blir 28. Jag vet inte varför hon sa just 28 år men hon hade rätt. För varje år från 20 så har livet blivit bättre och bättre. Och nu är livet fantastiskt, fortsätter det i den här takten lär jag husera i himlen när jag är 40 år. Himlen på jorden alltså.

Posted in Livet
Share this post, let the world know