Äntligen känner jag mig som människa igen. Jag har varit bortkopplad kan man säga. Helt lealös i flera dagar men nu känns det bättre. Rent av riktigt bra.

Jag kanske kan underhålla er med vår bröllopshärdsmälta i söndags och efterdyningarna.

Tre saker skulle diskuteras och beslutas om; gästlistan, maten och trycksakerna. Vi började med gästlistan. Ack vilket misstag. Problemet är att jag vill ha ett litet bröllop och J vill ha alla han tycker om på bröllop. Jag skulle känna mig som en elak häxa om J tvingades avstå människor han tycker om på sitt bröllop. Så det blev alla som han tycker om. Det betyder att det blir alla jag tycker om också. Vilket blir ca 90 personer. Vilket inte är ett litet bröllop. Denna massa av människor vi tycker om, har vi sedan i höstas försökt banta ner. Det går inte. Det är så infekterat att vi inte har pratat om det sedan den 9 januari men i söndags var det dags för beslut.

Vad händer? För det första vill J inte alls sätta sig och göra en bröllopsavstämning på en söndag. Det brukar han aldrig vilja på en måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag eller lördag heller. Så jag sa att nu gör vi detta.

Det var en bra inledning.

Sedan går vi igenom listan. Vi är två personer ifrån beslut. Och vi kan inte enas. Det tar hus i helvete. Jag är jäkligt bra på att bråka. En mästare kan man säga, för jag kan både argumentera och hålla mig lugn, samtidigt som J blir ett fyrbåk när han blir arg. Kan det finnas något mer frustrerande än att bråka med en lugn människa som kan argumentera? Ett extra vapen som jag har är ju tårarna. J klarar inte av tårar. Aldrig har jag använt dem som ett medvetet vapen men likväl är det ett vapen i den bemärkelsen att det avväpnar J.

Tjafs, tjafs, bråk, bråk. Sablar ta ett beslut nu då!

När jag märkte att vi inte kom vidare så drog jag lite snabbt upp vilka offerter på mat vi skulle ta in, delade ut lite andra uppgifter varav trycksaker landade på mitt bord. Klart.

Det var den bröllopsavstämningen, det gör vi aldrig om…tills nästa vecka när vi fortfarande inte har tagit ett beslut.

Någon som känner igen sig?

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • http://www.lindvagen.blogg.se caroline

    När jag hintade till en vän att jag och henrik kanske inte alltid har så där jättelika syn på bröllopet och vikten av planeringen svarade hon att “nä gud jag tror aldrig jag och m har bråkat så mycket som under bröllopsplaneringen”.Det var så himla skönt att höra!

  • Ina

    Jag (Vi) känner igen mig (oss)!!! Det är så härligt att du delger oss så… Bråka bör man annars dör man! Å det är så härligt när man blivit vänner sen igen.. Men just i detta Lina, så tycker jag du ska ge dig.. Jag förstår dig absolut å jag tror vi kommer få EXAKT samma problem när vi gifter oss! Men låt de extra personerna komma – gör J glad och låt inte detta “tynga” ner ert underbara bröllop!! Kram!!

  • http://Www.brollopscoach.se J

    Härligt Ina! Jag har alltid tyckt att du är väldigt bra och klok :)