image

image

image

image

image

Nu vänner ska jag berätta om vår alla hjärtans dag. Kl.16.30 skickade J ett sms om att jag skulle vara finklädd och redo att gå kl. 19.20.

Jag bröt ihop där jag satt på jobbet. Allt jag drömde om var att äta pannkakor och gråta lite i soffan. Det var en sådan dag.

Smskonversation följt av telefonsamtal och lite beslutsångest ledde fram till beslutet att ändå gå. Varför ska man låta något eller någon förstöra en alla hjärtans dag, eller vilken dag som helst för den delen?

Vi såg ut som två trötta lik när vi gick. Finklädda, godluktande trötta lik. Förundrade gick vi förbi restaurang efter restaurang med hundra och åter hundra par. Vi fnittrade över hur fjantigt det är att gå ut på alla hjärtans dag. J sa att om man bara vet om att det är fjantigt så är det okej, men jag vet inte om jag köper det.

På restaurangen Gastro i Helsingborg åt vi rätt efter rätt med emulsioner, skum och annat piffigt. Jag tror inte en enda rätt blev rätt glutenmässigt. Först fick jag fel bröd, sedan kom de in med en annan varmrätt till mig än vad som var beställt och sedan kom de in med en dessert med gluten. Till slut skämdes jag själv för att jag sa till. Och då ska ni veta att jag är van att säga ifrån när det kommer till mat.

Maten var fantastiskt god dock tycker jag att det hör till att om restaurangen gör fel så får de gärna kompensera på ett eller annat vis, bjuda på en avec eller stryka ett glas vin. Men så jobbar de kanske inte på Gastro, en av Helsingborgs bästa krogar.

Vi skrattade så mycket under vår middag, det kändes nästan som att vara på dejt. Pirrigt, roligt och med nya samtalsämnen.

En helt underbar kväll blev det tillslut. Utan pannkakor och tårar.

Posted in Livet
Share this post, let the world know