God kväll vänner.

Är det bara jag som har svårt att be om hjälp till bröllopet?
Eller att ställa frågan tycker jag är lätt men mitt problem ligger i att jag tar ansvar för mottagarens reaktion. Jag vill verkligen att personen som tillfrågas ska känna att det är okej att säga nej.

Här är en fråga som gått ut till mina systrar:

“Hur som helst, ni har stått bredvid mig i hela mitt liv, bråkat med mig, stöttat mig, hjälpt mig och allt där emellan. För att hedra er och den rollen som ni har i mitt liv vill jag fråga om ni vill vara tärnor vid vårt bröllop?

För mig är det hedersbetygelsen som är det viktiga, att ni känner att ni är viktiga, sedan om ni vill eller inte vill, gör mig ingenting. Alltså vill ni så är det roligt. Vill ni inte så vet ni i alla fall att du har en speciell plats i mitt hjärta och är hederstärna utan att för den skull göra något så att det syns. ”

Och svaret från mina systrar blev JA!

Och nu är det ju katastrof att jag inte har något bättre kort på oss systrar tillsammans, men med bröllopet ska vi ändra på det:)