Jag har varit lite tyst i några dagar, jag har varit totalt däckad av mensvärk. Ursäkta överflödet av information men jag blir så kass. J har tagit hand om mig och fixat allt. Nu är jag piggare igen och har haft en dag där ödet har talat till mig. Helt underbart.

Det började med att Johanna på Unicef svarade på mitt blogginlägg om hjälp i Pakistan. Då slog det mig att en anställd på Lindex kommit med en idé om att vi i gallerian skulle ha en insamling till förmån för Pakistan. Jag hade sagt att jag nog skulle få svårt att ro iland det innan lördag men stärkt av Johannas svar ordnade jag det. När jag sedan berättade det på Lindex att det blir av, så blev alla så jätteglada. Det var gåshud och skratt. Alla vill ge, för vi mår bra av att ge.

När jag sedan surfade runt på en rast så hittade jag det här klippet:

Empati, det sprider sig.

Sedan såg jag en film om en stam från ön Tanna där en hövding och några män åkte till England för att träffa Hertigen av Edinburg. De häpnade över att engelsmännen inte log mot varandra, att de inte svarade när stammedlemmarna hälsade på engelsmännen på gatan. De sa att engelsmännen behöver hitta tillbaka till glädjen, kärleken och respekten. Så där kom det igen, vi människor är viktiga för varandra, viktigare än vi anar. Vi behöver ta hand om varandra och vara vänliga och med klippet ovan så känns det som vi är på god väg mot en godare plats. Bara vi ler och ger.

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • http://www.winwinworldtour.com Malin Berdette

    Vad roligt att klippet fortsätter sprida sig. Jag blev så peppad när jag hittade det på Pamelas Facebook-sida att jag genast visade det i min blogg. :) Allt hänger ihop så himla bra och som du skriver, livet blir bra mycket bättre när vi ler och ger (och tar emot). :)

    Heja dig som fixade insamlingen i gallerian! :D