God morgon kära vänner,

Det blev inte som tänkt igår, jag bytte ringkoll mot total härdsmälta. Efter en månads intensivt semestrande med andra människor nära hela tiden behövde jag en ordentlig gråtsession. Utan någon speciell anledning, jag behövde bara gråta.

J tycker att det är läskigt med mina gråtsessioner, hans megastabila humör är alltid glatt. Om han mot all förmodan har en humörsvänging så beror det alltid på något, en bilist som kör dåligt, att det är morgon eller något liknande. Han kan inte riktigt förstå att man bara behöver gråta lite. Även efter snart fyra år kommer det som en chock för honom varje gång det händer.

Jag tror det är en tjejgrej. Nu är ju detta inget vi tjejer brukar prata så mycket om, men i min familj brukar vi tjejer känna ett oförklarligt behov av att gråta ibland. Det är så skönt efteråt, som att släppa på en ventil eller att tryckutjämna. Det är nästan lite som att nysa, speciellt efteråt. Om det finns någon därute, likt mig, som behöver lätta på känslorna så är vi numera två personer som gör det, eller fyra om vi räknar in mina systrar. Och efter som vi är flera stycken som gör på samma sätt så är det helt normalt, väldigt friskt rent utav.

Idag känns allt så mycket bättre. Från att ha gått och känt mig lite halvdeppig sedan veckan började känner jag mig nu som en ny människa. Har jag viljan kanske jag till och med går ut och tar en promenad innan frukosten. Viljan, viljan var är du?

Bilden är från en dag när viljan var här.

Posted in Livet
Share this post, let the world know