Jag har överlevt flytten, men det var knappt. Jag har köpt en diskmaskin för 4600kr, jag har köpt möbel- och hemgrejer för 1500kr och jag har varit på väg att krocka min svärmors bil. Jag har även packat upp 35 flyttlådor själv och fyndat på en loppis. Jag har varit på en jättetrevlig valborgsfest. Jag har inte övat på min gitarrläxa. Jag har städat vår gamla lägenhet i 8 timmar. Jag har börjat gråta när jag inte hittade en låda som jag letade efter. Jag har också börjat gråta när en p-vakt inte hälsade på mig. Det måste jag faktisk utveckla för er:

Jag: Hej!

P-vakt: …

Jag: Hej, går det bra om vi stannar till och bara lastar av.

P-vakt: Vad tror du själv?

Jag: Jag vet inte, därför frågar jag.

P-vakt som fipplar med sin bötesmaskin: Det är 700 i böter.

Hon går runt till J som sitter i förarsätet och säger: Det är 700 i böter.

J: Skämtar du?

P-vakt: Nej, åker du nu så slipper du.

J tittar på mig i en nanosekund.

P-vakt: Hur ska du ha det? Jag skriver nu…

J åker, hinner inte ens säga hej och var han tar vägen, jag haltar hem efter att ha städat vår gamla lägenhet i 8 timmar. Tänk om vi bara hade fått lyfta ut alla städgrejer på tre sekunder. Kortare än hela samtalet.

Detta är mitt meddelande till Securitas P-vakter i Helsingborg. I ert jobb som kommunen har gett genom upphandling så ingår p-upplysning för att människor skall kunna parkera rätt. Du din blonda, butchiga tjejp-vakt som tror att du är någon minipolis med bötesmaskin istället för pistol, prova ett hej nästa gång. Ser du inte själv hur sorglig du är när adrenalinet slår på för att du får möjlighet att utfärda en p-bot? Jag har all respekt för ditt jobb som i mångt och mycket underlättar trafiken och parkeringen i en stad, men har du något att förlora på ett hej?

Posted in Livet
Share this post, let the world know