Det finns ingen ände på alla självhjälpsböcker som finns att få tag i. Den här nedan hittade jag på bokrean men jag köpte den inte. Lite reflektioner kring den.

Jag vet inte en enda känsla som jag har haft konstant i de 27 år och ett halvt år som jag levt, därför tror jag inte riktigt på att vara förälskad hela livet. Även om det låter mysigt.

Vi är så lyckofixerade i vårt samhälle. Vi ska vara så glada och positiva jämt. Framåt, underbara och smarta. Med att vara ledsen är också en känsla, eller att vara trött eller irriterad. Och det känslor som är helt okej.

Jag kommer ofta på mig själv med att kämpa emot negativa känslor, jag sväljer ner ilskan eller ledsenheten i magen och försöker tänka positivt och le för mig själv.  Det har funkat dåligt tycker jag och jag fick för ett tag sedan rådet att “ånga på” i känslan. Alltså om jag är irriterad på något så ska jag ge efter för känslan, gärna svära lite för mig själv och ösa galla över saken, personen eller situationen, i mitt huvud. Och vilken lättnad det är! Så underbart skönt att få vara lite arg ibland, eller irriterad över en småsak. Oftast går det över ganska snabbt, för att man fokuserar på en sak, nämligen känslan. Istället för att försöka förtränga den och spela teater så den inte ska märkas. Testa vet jag! Funkar utmärkt på killar som inte tar rätt på soporna:) eller andra småsaker.

Posted in Livet
Share this post, let the world know