Vi har fått en inneboende, eller uteboende. En duva och hennes ägg. Hon spolar inte efter sig och betalar inte hyra så vi vet inte vad vi ska göra. Ta bort äggen och schasa iväg henne eller låta henne ta balkongen och inte gå ut där i år…

Vi hade hört duvorna kroookroo:a ute på balkongen, så i lördags skulle jag ställa ut efterrätten på kylning och fick se den sketna(ordvits) stolen. Jag ropade på J att han fick ta rätt på skiten(haha, jag använder inte sådana ord i vanliga fall men här stämmer det ju). Sen sa jag på skoj “bara de inte har byggt bo”. Vid det laget hade J lyft på stolen och den gamla badbaljan från 70-talet och var i färd med att röja. Han missade helt duvan som ruvade. Jag stod med uppspärrade ögon och stammade fram “Neeej!” J som stod bortvänd såg inte och förstod inte och mitt i uppståndelsen flög den vettskrämda blivande mamman iväg. J duckade och hukade och jag sprang in och skrek. Cityfolk. J är gammal bonnapåg som de säger här i Skåne, men det hjälpte föga.

Sen såg vi inte mamma Bird något mer den kvällen, äggen låg övergivna och i mitt stilla sinne tänkte jag att det var lika så gott. Mamman hade bestämt att det inte var ett säkert ställe att uppfostra sina Birdiebarn på och det skulle inte skära allt för mycket i hjärtat när vi gjorde omelett på äggen följande morgon(ännu ett skämt).

Men mamma Bird ändrade sig. Hon är tillbaka. Nu hoppas jag bara att äggen låg utan värpning för länge, att de aldrig kommer att kläckas och att hon heller inte lägger fler ägg nu. Men vad vet jag.

Har vi inte någon ornitologbrud eller brudgum som kan upplysa mig om vad jag ska göra?

Ska vi ta bort äggen eller ha dem kvar?

Ska vi ha dåligt samvete om vi tar bort dem?

Vad gör vi med allt bajs, är det salmonellavarning?

Posted in Livet
Share this post, let the world know