Ni vet att jag inte ofta ger mig in i debatterna här på nätet. Oftast låter jag bli för det finns alltid två sidor på ett mynt och hur ska jag kunna döma utan att veta allt? Utan att kanske kunna se saken från alla håll. Så är det nu och det vill jag illustrera med Idol. Ni vet programmet där man sjunger och sjunger och sen röstas man hem och heter man Agnes eller Amanda så går det bra och för många andra går det inte bra. Ni såg idolfinalen, liksom jag? Ni vände bort huvudet liksom jag när Idol Eriks tjej stod kvar alldeles för länge på scenen? Och ni tittade dit och hon stod fortfarande kvar och då stängde ni av tv:n för att det blev för jobbigt att se. Och som denna tjej har blivit utskälld för detta. Och först höll jag med och sen ändrade jag mig. Herregud, hennes kille vann precis Idol. Hon var överlycklig, chockad och vips uppe på scenen inför en miljonpublik. Vad gör man? Vad gör man inte? Jag hade inte vetat, speciellt inte om J vann eftersom hann sjunger förfärligt. Jag hade nog i ren chock trillat ihop på scenen och hållit för öronen. Eriks tjej går upp och delar sin killes glädje, delar med sig av sin glädje och känner höjden av lycka. Och blir totalt massakrerad i media. Handen upp alla som alltid vet det rätta sättet att bete sig i varje given situation? Att dela glädje kan väl aldrig vara fel, så tycker jag.

Posted in Livet
Share this post, let the world know