Jag kan inte riktigt beskriva mitt bröllopsintresse. Besatthet låter så “stalker-aktigt”, intresse täcker inte heller in det. För det är mer än så. Jag tänker på det hela tiden. Allt jag ser förknippar jag med bröllop och väver in i olika teman. Jag har säkert 75 olika scenarion för mitt eget bröllop. Jag har alltid drömt om att gifta mig. Men ju mer jag tänker på det så är det inte själva giftemålet i sig som är viktigt. Jag skulle kunna leva tillsammans med J utan att vara gift, relationen ser i själva verket exakt likadan ut gift som om man är sambos. Inget förändras egentligen. Men varför vill jag då så gärna gifta mig? Jag vet inte, jag bara vill. Och ibland är det ett skäl så gott som något. Det var morgonens filosofi-pass. Kram på er och hoppas att ni har en skön fredag!

Posted in Livet
Share this post, let the world know