Igår fick jag reda  på att en man jag känner har gift sig. Han sa ingenting utan vred sin datorskärm så att jag kunde se den. Hans min var så stolt och jag fick gåshud över hela kroppen. På skärmen hade han lagt in sin bröllopsbild. Sedan visade han mig det inramade kortet på sitt skrivbord. Han i uniform och hon i vacker, lila aftonklänning. Sedan berättade han att det bara var prästen, två vittnen och dem två. “Detta är något mig mig min fru och Gud, ingen annan behövs.”