Första rapporten från USA. Min kompis Wendy tog med mig till en brudbutik i Alabama. Jag ville förtvivlat gärna prova brudklänningar, inte bara titta i butiken. För bloggens skull så klart, inte för att jag drömt om att gifta mig de senaste 20 åren. Wendy upplyste mig om att för att prova måste man vara blivande brud. Vi klev in genom dörren och lögnerna började. Jag var bruden som bara skulle kika lite. Biträdet bad oss registrera oss först.

-Nej tack vi vill bra kika lite.

-Allt går mycket snabbare om ni registrerar er, vi kan hjälpa er bättre då. Vi försökte avböja men biträdet stod på sig.

-Vad heter bruden? Vad heter brudgummen? När ska ni gifta er? Var bor du? Vad har du för e-mail? Ahhh. Lögnerna bara flög ut ur munnen och jag rodnade.

Wendy kunde inte titta på mig, hon var rädd för att börja skratta. När inkvisitionen var klar fick jag börja kika på klänningar. Och vilka klänningar det fanns. Mina två favoriter kostade ynka $499, ca 3900kr, för drömklänningen! Jag tyckte att vi skulle köpa den på en gång, men J avböjde. Jag försökte förklara att vi skulle spara mycket pengar om vi gjorde så, men nej. Här ser ni resultatet av mina lögner. Lägg märke till den smått galna, euforiska blicken. Lögnerna forsatte för övrigt i provrummet där man fick en egen påklädare. Frågorna om datum och färgteman ville aldrig ta slut och jag som redan hade djävulen i båten fick ro honom iland.

Wannebe brud

Posted in Livet
Share this post, let the world know