Jag och J kollar på lägenheter och hus. Vi är lite trångbodda som det är nu men vi bor superrcentralt och nyrenoverat. I lördags hittade vi lägenheten med stort L. När vi gick ut från visningen tittade vi på varandra med upprymda ögon och båda visste att denna vill vi ha. Detta har fått mig att fundera. Vi människor är i många fall rädda för förändring samtidigt som vi eftersträvar det. Hur många par börjar inte leta nytt hus eller skaffar fler barn just när förhållandet knakar? Och även om man inte har en kris i sitt förhållande är det många som efter två till fyra år börjar leta efter nya saker att göra i förhållandet, renovera, flytta eller hitta nya hobbys. Vad är det som driver oss till förändringarna? Börjar vi få tråkigt tillsammans, eller vad? Så är det såklart inte i vårt fall, vi längtar efter naturen, och vid vårt middagsbord pratar vi för och nackdelar med lägenheten med stort L.

Posted in Livet
Share this post, let the world know