Historiens längsta bloggpaus här på bröllopscoach. Jag vill bara meddela att vi lever och frodas. För första gången i sitt liv mår Elsa riktigt bra. Hon har gått upp i vikt och tagit sina första steg 17 månader gammal! 

  
Min utmattning har dock blivit lite sämre och det är väl egentligen inte så konstigt. Livet lugnar för första gången på 17 månader ner sig och så kommer dippen. Naturligt men jobbigt.

Skriver mer inom kort!


Hej vänner,
I dagarna är det tre år sedan jag gick hem från jobbet med utmattningssyndrom. Jag trodde då att jag stannat med näsan mot väggen. Verkligheten är istället hjärnskador som fortfarande inte läkt(om de någonsin läker), fortsatta kognitiva svårigheter, stresskänslighet och obalans i kroppen. Vem kunde ana?

Nu kan jag säga att det inte på något sätt är läkande för kroppen att bli förälder när man är utmattad. Stressen minskar inte riktigt som förälder, om man säger så. Extra mycket så om man får ett barn med missbildningar och allergier. Sömnen som ska vara läkande, den blir ju inte riktigt heller bättre. Dock är det läkande för själen att bli förälder.

Tänk detta hade jag ingen aning om, att det var detta som var utmattningssyndrom. Att det tar lång, lång tid att läka. Nu vet jag. Jag undrar om jag kommer leva med det resten av livet.

Snart är det dags för mig att lämna över föräldraledigheten till min make och ta mig ut på arbetsmarknaden. Detta leder så klart till många tankar. Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Hur ska jag hålla? Vill någon ha mig? Vill jag ha någon? Frågor som det närmsta året kommer besvaras. Läskigt och spännande på samma gång.


Jag börjar det nya året med en 40-dagars yogautmaning. Eller snarare ger jag mig själv det i present. Jag ska yoga varje dag i fyrtio dagar för att skapa mig en ny vana.

Jag vill att yoga ska vara en stor del i mitt liv, den får mig att må bra både fysiskt och mentalt. Den berikar mitt liv på så många sätt. Den hjälper mig att utvecklas och lär mig att följa mitt hjärta och att lyssna på min kropp.

Är det en utmaning att yoga varje dag? Ja. Att göra förändringar är ju ofta utmanande. Men ännu mer än en utmaning så är det en önskan från mitt hjärta.

Det sägs att det är just fyrtio dagar man behöver för att befästa en ny vana och då är det viktigt att man inte missar en dag. Jag har inte satt någon tid på mina pass utan antingen gör jag ett utifrån eget huvud eller så letar jag fram något på youtube. Jag tänkte även testa yogobe, yogaklasser på nätet. Det viktiga är att jag gör det, inte hur lång tid jag gör det men jag tror att de landar på mellan 30-60 minuter.

Kanske har du inte riktigt hunnit fundera på vad du önskar för året och då är det ju glädjande att tänka att varje ny dag är början på ett nytt år. Så det är bara att fundera, bestämma sig och göra. Lätt som en plätt.


Vi kommer att fira in det nya året ensamma i vår sjukstuga, inte alls som det var tänkt. Alla tre är skruttiga på olika vis, men inget värre än att vi inte vill ge smittan vidare.

Jag känner mig så redo för att 2015 ska vara över, detta prövningens år. På så många sätt det värsta året i mannaminne och på ett enda sätt det bästa; Elsa. Trots allt vi varit med om så har vi fått se vårt lilla barn växa till en alldeles underbar individ. Viljestark, social, närhetsälskande, skojfrisk och med mycket integritet.

Jag vill göra 2016 till ett år då jag lyssnar på och följer mitt hjärta. Det har jag gjort på tok för lite i mitt liv. Jag vill att det ska bli ett år med mycket yoga, närvaro, utveckling, bra mat och berikande relationer. Ett hälsans år. Imorgon är det dags för min årliga utvärdering och formulerandet av mina nyårslöften. Det ser jag fram emot! Det ger liksom en riktning för året som jag gillar.

image




Tid har fått ett nytt värde sedan Elsa kom. En ensam timme är en sådan obeskrivlig lyx och det fick jag ikväll. Jag hann både baka pepparkakor och yoga och kände mig därtill som en ny människa när min familj kom hem från julklappsinköpen. Jo men vi har julklappar vi med,  vi försöker bara begränsa dem.

Denna vecka har jag gjort mjölkfri och nötfri knäck och bakat mjölk- och glutenfria pepparkakor. Det känns som julbaket utan allt tar sig. Allt som i allt som Elsa undviker, det vill säga potatis, majs, ägg, nötter, mjölkprotein och gluten. Har till och med hittat lussekatter och vörtbröd som jag kan äta. Life is good trots allt.

image


Hörrni. Detta år går verkligen till historien som det värsta skitåret på länge. Jag orkar inte ens förklara varför jag bloggar så sällan, för det är bara den ena sjukdomen efter den andra olyckan osv.

Så då skriver jag om något lättsammare, boktips!

Jag älskar att läsa och just nu, såhär i juletid, passar ju boktips ypperligt. Bra som julklapp eller varför inte låna på bibblan till dig själv!

För den som vill ha hälsa så tipsar jag om Good Mood Food av Ulrika Hoffer. Ulrika har samma syn på mat som jag och den här kokboken är både snygg, har bra recept OCH förklarar varför det är viktigt att äta bra. Det är en bok som jag önskar mig.

image

För paret som vill leva jämställt eller tror sig leva jämställt vill jag tipsa om Skriet från kärnfamiljen. Alltså vilken ögonöppnare. Den sitter fingret (eller mer en nagel i ögat) på hur ojämställt vi lever med så träffsäkra exempel att det kunde vara hämtat från ditt eget förhållande. Hög igenkänning både om du som kvinna, eller man, läser den.

image

Och för dig som går med drömmar om självhushållning, höns och skit under naglarna. Som vill lära dig mer och kanske någon gång förverkliga en liten del av din dröm så tipsar jag om Självhushållning på Djupadal av Marie och Gustav Mandelmann. Så fin och inspirerande.

image

God läsning!


Vi har haft två riktigt tuffa veckor. Lite som koliktiden, en gång till. Vi drog ner på en medicin som Elsa får och det har gjort att hon inte sovit. Varken på dagarna eller kvällarna. Hon har varit riktigt mammig, sådär som man blir när man inte mår bra. Jag har fått någon form av nerv i kläm eller inflammation i armen. Ni hör vilken dålig kombo, bebis som bara vill bäras och mor med obrukbar arm. Och ingen sömn eller vila på det. Jag har inte varit så här skruttig på ungefär ett år.

Men strunt i det nu är det helg och det måste vi prata om! Det är viktigt.

Julen är i antågande, märker ni det? Jag märker det speciellt i min inkorg. Varje dag mailbombas jag av alla kundklubbar jag är med i. Frukostshopping, kampanjer, Black friday, cyber monday. Hets, hets, hets för att vi ska konsumera mera. Vilket är alldeles ohållbart för vår jord, för människor, djur, natur och kommande generationer.

Det krävs både stor insikt, mod, energi, vilja, drivkraft och uthållighet för att verkligen göra julens budskap till något annat än en konsumtionens högtid.

Insikt – att se att just nu, hur gärna vi än önskar eller tror något annat, så är det konsumtionen som är julens huvudbudskap.
Mod – att välja annorlunda. Att låta julen bli det vi önskar istället för konsumtion. Kanske gemenskap, lugn, tid för eftertanke eller vad nu våra hjärtan längtar mer efter än ännu en pyjamas eller ipad.
Energi – att gå mot strömmen kommer alltid kosta mer energi än att följa med. Men det ger förhoppningsvis mer i slutänden.
Vilja – vi måste vilja förändra vårt konsumtionsmönster och våra jultraditioner.
Drivkraft – vi själva måste genomdriva förändringen vi vill ha.
Uthållighet – kommer det vara lätt att konsumera mindre när handelns kurvor bara pekar åt ett håll? När “alla andra” åker med konsumtionståget? Nej. Överallt säljs budskapet om en fin och lyckad jul. Glada barn i reklamen, snygga skyltdockor, lycka och leende när vi får det vi önskat oss. Att motstå det när vi utsätts för det hela tiden kommer att vara svårt. Kommer vi trilla dit igen och igen? Med säkerhet. I alla fall jag. Jag vilseleds lätt av reklam. Luras att tro att jag behöver än det ena än det andra. Men det är bara att acceptera läget och försöka igen.

Så hur börjar man konsumera mindre?

Det beror ju på lite hur hardcore man är. Man kan ju bara låta bli att köpa julklappar ett år och sedan fortsätta. Men det är lite för abrupt för mig. Jag börjar med att avregistrera mig för mail och sms från alla kundklubbar. Kommer jag missa bra erbjudanden? Kanske. Men jag kommer på mig med att i hjärnan börja söka efter vad jag behöver när jag får ett erbjudande. Erbjudandet skapar behovet, inte tvärtom. Så för mig är ett bra första steg för att inte luras till konsumtion, att avregistrera mig från alla sms- och mailutskick.

Men om detta kommer jag skriva mer längre fram, vi förbereder nämligen ett köpstopp med start i januari! Kanske någon annan som vill haka på?

Och du, om du nu känner att “nehedå, det där gäller inte mig! Jag tycker då att julen bara handlar om gemenskap och frid, och visst har vi julklappar men det är ingen stor sak. Jag är ingen slav under konsumtionen och jag känner minsann ingen stress inför julen”. Då tror jag du ljuger för dig själv. Men det är helt okej. Du får gilla dina traditioner och så som ni brukar göra. Det är helt okej. Du är helt okej.

Tack o hej.


Det är alltså första advent på söndag. Om detta blev jag uppmärksam på i lördags. Jag hade ingen aning om att tiden gått så fort. Hösten har varit så lång och vacker. Löven fick sitta så länge på träden att det liksom gått mig förbi. Men sen i söndags blev det ju uppenbart här i Skåne att det är vinter nu.

image

Dt snöade i närapå ett dygn och genast så infann sig en viss julkänsla. Vackert vintervitt var landskapet. I två dagar. Sen kom Kung Bore ihåg sig. Vinter i Skåne är betyder ju inte snö. Det betyder regn och hård vind. Så han ropade in sina vänner Fru Vind och Herr Regn och sedan var vår vinterdröm över.

Advent blir det ju alldeles oavsett väder och det är ju tur. När jag tänker tillbaka ett år i tiden så trodde jag då att jag skulle landat med min nyfödda dotter och bara gå och skrotnjuta av adventstiden. Riktigt så blev det ju inte. Istället för julstuga hade vi kolikstuga. Nu i år däremot har vi äntligen landat och kan ha det där julmyset som jag drömde om för ett år sedan. Bättre sent än aldrig.